Dagens ungdom

Klockan är runt 03:30 en vanlig fredag. Jag vill inte gå hem och det är jag glad över att jag inte gjorde. Jag lärde mig mycket under drygt en timme. Jag fick en tidigare okänd kontakt med det som kallas dagens ungdom.

Efter att stått orörlig i några minuter mitt på skolgården, noterade jag en rörelse bakom mig. Som gammal soldat så ser man all rörelse som ett hot (aptänk, men ett faktum). Folk rörde sig i buskarna. Såg bara de vita skorna. Kunde inte avgöra hur många, men de fanns där, inom 50 meter. Vad ska man göra om de är många? Har man tur kan man ta en eller två. "Vem är du?". Säkert andra eller tredje gången detta kall gått ut i den fientliga Stockholmsluften. Hade lurarna i örat med Floyd på innan jag kunde identifiera något form av budskap. 112 var slaget på tangenterna sedan första rörelsen bakom mig. Kände för att konfrontera mina blivande banemän. Jag gick fram, pulsen i 180.

Två barn.

(fråga)-Vad gör du här?
(motfråga)-Vad gör ni här?
(följdfråga)-Ska ni klottra, eller göra något annat dumt?
(svar)- Nää, vi är bara ute för att ta lite luft.
(jävla lögn, snorungarna ska klottra sönder min/vår gamla skola och det tänker jag fan i mig inte tillåta. Man känner igen en klottrare när man ser en. Skitungar.)

Hotet mot min person som jag kände som överhängande, börjar efter detta sakta men säkert sjunka. De må fortfarande vara klottrare, men de är inte fientliga. Vi pratar ganska öppet. De håller dock en hård fasad mot mig. När jag väl lyckas få dem att förstå att jag bara är en gammal nostalgiker och inte polis, lugna gatan eller farsa/morsa (svårt) på stan, så ger de mig en fantastisk inblick i hur det är att vara 13 år gammal i denna betongdjungel.

Jag får lära mig att metoderna för att få ut alkohol till helgen har förfinats en del sedan man själv var där. På vår tid hoppades man att någon av de frekvent cirkulerande alkisar eller pundare kunde köpa ut ett sexpack 2,8or eller 3,5or (om man hade råd). Numera är det tydligen så att man ringer en "Turk eller Arab" så köper de ut det man vill ha. Då pratar vi inte folköl, utan 7,2or eller åtminstone 5,9or. The stronger, The better (and it´s all about the money, rotten bastards).

På fredagen börjar man kröka vid 17:30-18:00 och håller på till 02:00. På denna tid så hinner i alla fall M sätta i sig 12 öl enligt egen utsaga. Jävlar. Han är 13 år gammal. Det är mycket för mig. Hans späda, lilla opubertala kropp borde inte klara det.

Kniven finns fortfarande där. Inte i fickan men hemma. Butterfly. Här har inte mycket förändrats. Jag frågar grabbarna många gånger om de bär någon på sig nu. Jag låter som en polis vid ett gripande, men skulle det skära (hehu) sig vill man inte bli huggen i magen. De förnekar.

Vi pratar i ungefär en timme. Om allt möjligt. F och M tycker att rektorn är skit. Ytterligare en sak som inte förändrats. Det är samma rektor som när jag slutade där 1997. Och det är fortfarande sant, han är en skit.

F blev utkastad från skolan. Han slogs för mycket. Han blev kallad tjockis och svarade med det han fann lämpligt. Synd om grabben, ingen vill bli kallad tjockis. Det är inte lätt att växa upp, det vet man av egen erfarenhet. Det som stör mig är att det inte bli lättare, snarare tvärtom. Jag maler på som en gammal pastor, predikantes om godhet och förståelse. Fan vad jag kände mig gammal. Jag kan inte säga om de tog åt sig av mina visdomsord, jag kan bara hoppas på det. Det var dock fan inget skitsnack jag drog på, utan vettiga saker som att inte dricka för mycket, slå istället för att dra kniv och tänk på framtiden. Men de är coola grabbar och coola grabbar gör som de vill.

Som journalist vet man att man inte ska köpa allt som serveras en. De är som sagt coola grabbar och de bredde säkert på en del i sina berättelser. Kanske för att imponera på ett gammalt fyllo. Men jag hoppas ändå att de kände en tillit och verkligen ville berätta om sina liv. Kanske var det så att de för en gångs skull fick möjlighet att prata ohämmat med en vuxen, en vuxen som faktiskt lyssnade och kunde dela med sig av egna erfarenheter. Vi blev stundtals väldigt personliga och de berättade känsliga detaljer från deras uppväxt, så känsliga att det inte är lämpligt att ta upp i denna blogg.

Det intryck som F och M gjorde på mig under drygt en timme kommer jag ta med mig. Och jag kommer säkert tänka på dem under en lång tid framöver. Kanske kommer jag söka upp dem en dag för att se hur det gick för dem. Min egen lilla pizza i Jordbro.

När vi till slut skiljs åt har grabbarna blivit lite för rastlösa. Klockan är 04:30 men de vill inte gå hem. Min tid av predikande är slut så jag släpper dem i natten. När jag hunnit några meter kommer jag på mig själv. De ska fan inte klottra ner min/vår skola, så jag ropar till M. Jag känner på hans ryggsäck.

(fråga) - Vad gör du?
(svar) - Han vill känna om du har några burkar.

Mycket hade han i väskan men några burkar kunde jag inte känna.

- Ta det lugnt nu grabbar och ha det bra.