Jag ska på hockey. Detta är resultatet av en av de bästa kvällarna i mitt liv. Borta är A´s svek och sjukliga egoism. Jag vet inte ens var jag ska börja. Det faktum att hon ensam kom och gick ut med mig, räcker kanske. Hur som helst pratade vi hela kvällen, om allt. Hon hade lyssnat till mitt råd från första gången vi träffades. Känns så otroligt bra, framförallt för mig men definitivt för henne. Hon behövde det. Nu ska vi på hockey. Hon och jag. Har inte känt mig så här glad på länge. Kom å tänka på första raden i Jethro´s "Budapest": "I think she was a middle-distance runner..."